Nyligen utfördes en ny yrkesprognos av Arbetsförmedlingen. Över tvåhundra olika yrken testades då man undersökte hur arbetsmarknaden för dessa professioner skulle se ut i framtiden. Bland de som visade på ljusast framtidsutsikter fanns, föga förvånande, barnmorskorna. Ett yrke som ofta hamnar högt upp i sådana mätningar. Ett yrke som få väljer på grund av förhållandevis låga löner i jämförelse med det slit och den stress som det innebär. Högt upp kom också poliser, det är inte heller en särskilt stor skräll. Partiledare efter partiledare har skränat om att vi behöver utökad poliskår i Sverige. Ytterligare ett yrke hamnade på topp 3 i Arbetsförmedlingens lista om framtidsutsikter. Nämligen de som sysslar med betongarbeten.
Bristen på personer som har kompetens att arbeta med betongarbeten är förmodligen mer okänd för gemene man än bristen på sjukvårdspersonal och polis. Denna brist ges inte i närheten av lika stort utrymme medialt. Men när man tänker på saken så är det lätt att förstå varför betongarbeten kommer att vara en så het potatis i framtiden. Vid sidan av att utlova fler poliser lovar politiker också en annan sak. Fler bostäder! Fler bostäder och växande städer. Det kräver mängder av betongarbeten, och massvis med människor som kan arbeta med dem. Om Sverige ska kunna växa sig stort och starkt måste fler unga människor välja den här typen av tunga byggyrken. Det gäller å ena sidan att landet ser till att inför fler yrkesutbildningar på området. Men å andra sidan bör intresset för betongarbeten väckas betydligt tidigare. Denna särskilda typ av byggkonst bör, enligt mig, få större utrymme redan på bygglinjen i gymnasieskolorna runt om i landet.
Vi lever i en annan tid nu än när jag var ung. När jag gick ur skolan 1971 såg samhällsbilden helt annorlunda ut än vad den gör idag. På gott och ont förstås. Det fanns inte frihet att välja vad man själv ville göra med sitt liv på samma sätt som det finns för dagens unga. Hade man en pappa som sysslade med betongarbete kunde man ge sig på att detsamma skulle ske för en själv vare sig man ville eller inte. På den tiden kryllade inte gatorna av grafiska designers, influencers eller key account managers. Alla människor drömde inte om att ha ett kreativt jobb där de fick ”blomma ut”. De bet ihop. De var vårdbiträden, barnmorskor, rörmokare. De sysslade med betongarbeten och markarbeten, och de klagade inte över att vara en i mängden.
Jag säger inte att samhället ska återgå till någon slags jantelagspräglad tillvaro där ingen vill något mer än att syssla med betongarbeten. Jag vill nog bara lyfta ett varningens finger för om ingen människa vill utföra den typen av arbeten i framtiden.
Vad tror ni?