Man kan inte riktigt ana vad man ska råka ut för innan man gjort det, eller hur? Det kanske är ett alldeles uppenbart påstående som är omöjligt att inte hålla med om. Jag skulle kunna smalna av det något och säga att: man vet aldrig riktigt vad man ska komma att oroa sig för, eller hur? Så var det för mig nyligen. Jag hade aldrig tänkt på symptom på problem med sköldkörteln. Inte till dess att jag träffade min svärmor när jag var där över sommaren.
Det man ska veta är att hon är en äldre kvinna som är oerhört rädd för sjukdomar. Hon har stenkoll på symptom för sköldkörtel och andra instabiliteter i kroppen. Hon har koll, uppifrån och ner. Nu ska jag berätta om en middag vi hade ihop på hennes landställe för bara ett litet tag sedan.
Jag hade gått upp i vikt under sommaren. Detta gör jag alltid och sedan går jag ner under hösten. Inget konstigt alls och inte heller särskilt ovanligt, skulle jag tro. Hon såg det direkt som ett symptom på sköldkörteln. Jag blev oerhört förvånad över att höra det. Inte minst för att hon alltså, mitt inför alla, belyser min vikt. Jag garanterade henne att det hade med slappt leverne och mycket grillat, och inte var symptom på sköldkörteln. Hon viftade bort detta påstående. Hon visste tydligen bäst och att det var symptom på problem med sköldkörteln – ja, det rådde inga som helst tvivel om.
Kvällen gick och jag reste mig från bordet. Mitt gamla hockeyknä spökade så jag var tvungen att stretcha ut litegrann. När jag såg upp mötte jag svärmors blick. Jag log tillbaka och frågade om knät också var ett symptom på sköldkörteln. Det kunde det vara, försäkrade hon. Ofta, särskilt hos män, uppstår stelhet i leder och muskler som symptom på sköldkörtel-problem. Jag gick inte säker någonstans, tydligen.
Jag viftade med handen och gick in för ärendet jag inte kom ihåg. Jag gick därför ut igen och fick frågan av min sambo om vad jag gjorde inne. ”Äh, jag skulle hämta något men glömde bort det eftersom jag fick reda på att knät – som jag haft problem med sedan jag var 20 – nu är ett symptom på problem med sköldkörtel. Det kom förvånande.
- ”Du glömde bort..?” hörde jag en chockad röst säga från andra sidan bordet.
- ”Säg inte att det också är ett…”
- ”Ett symptom på sköldkörteln ja. Jo, det är det kan jag be att få tala om”.
Jag längtade tillbaka till stan.