Jag kommer att behöva ta an där jag slutade förra gången. Det är inte mer än rätt. Ni som missade förra veckans inlägg får en liten snabbgenomgång:
Jag har fått för mig att det är bra att visa uppskattning. Visst är det fantastiskt? Förra veckan påbörjade jag ett inlägg i vilket jag riktade ros till mina gamla kollegor. Jag har inte jobbat med fasadrenovering i Stockholm på några år, men människorna finns förstås kvar. Det är till dem jag vill rikta min tacksamhet. Tacksamhet för att jag fick lära känna dem. Att de tog in mig när jag var färsk inom fasadrenovering i Stockholm. Att de vill fortsätta vara mina vänner än idag. Det ska de ha stort tack för.
Vi kör på med de namn jag aldrig hann komma till förra gången.
Robin
Robin och jag började samtidigt. Eller ja, vi började med någon veckas mellanrum. Detta var under en period som företaget i Stockholm där vi arbetade med fasadrenovering anställde i snabb takt. Många gick efter att projekten var avslutade. Jag och Robin stannade. Eller ja, det som hände var att vi helt enkelt fick erbjudande om fast tjänst. Det tackade man inte nej till, inte under den tiden. Inte heller när fasadrenovering i Stockholm kändes som det arbete man verkligen ville ha. Nej, det var en så kallad No-brainer. När jag slutade valde han att jobba kvar, och är fortsatt på företaget.
Hanna
Hanna började ett par år efter mig. När hon valde fasadrenovering i Stockholm som sitt yrke var det redan något jag kände mig vass på. Det passade ju därför bra att jag blev hennes handledare. Det var faktiskt riktigt roliga veckor och, inte minst, bra för självförtroendet. Jag insåg där och då att jag kunde betydligt mer om fasadrenovering i Stockholm än vad jag kanske hade trott. 2 år inom samma bransch kan göra mycket med en person.
Torsten
Detta var min chef. Många kanske skulle säga att det är lite fjäskigt att hylla chefen i en sånt här inlägg. Må så vara, men faktum är att han är en av de bästa chefer jag någonsin haft. Han var med från dag ett på min resa i Stockholm, inom fasadrenovering. Det var jag väldigt glad för. Vi har fortfarande kontakt och brukar äta middag tillsammans minst en gång om året.
Det var det för nu. Vi hörs snart igen!