Rökluckor av ett annorlunda slag
Knut hade aldrig förut varit i Frankrike. Faktum är att han ens inte hade funderat över att åka dit. Nu när jag funderade över det insåg han att han ju inte ens varit nere på kontinenten. Inte ens förbi Danmark hade han varit. Och… hade han ens varit i Danmark? Spela roll! Nu var han i alla fall i Frankrike för att hälsa på sin gamla granne Efraim. Efraim bodde i ett högt hus, detta hade han kungjort på förhand. Det var så högt, sa Efraim, att man kunde se molnen. Det var en konstig liknelse tyckte Knut men å andra sidan var han inte mycket för konflikter. Han lät sin gamle vän hållas. När han anlände med taxin kramades de utanför huset för att sedan gå in. Det första Knut fick syn på var två stora, nästan överdimensionerade, rökluckor i hallen. Han skrockade till medan han bär på en av sina två resväskor och nickade mot dem. Efraims uteblivna svar vittnade om att han inte riktigt förstod vad han menade med rökluckorna. Efraim log, nickade och sa sedan ”Jaså, det säger du!”. Sedan fortsatte de både gamla vännerna upp för trapporna, upp mot lägenheten på den fjärde våningen. Det var väl inga konstigheter med att det inte fanns någon hiss. De var ju i Frankrike. Sedan kom de till nästa våning och där uppenbarade sig två ÄNNU större rökluckor. Knut började fundera på om det verkligen kunde vara rökluckor eller om det var något annat påfund. Något franskt påfund. Knut var osäker på hur han kunde vara så säker på det. Sedan fortsatte de uppåt och på nästa våning fick Knut syn på något besynnerligt. En av rökluckorna var uppfälld och två unga killar stor lutade mot väggen bredvid den. Vad sysslade de med egentligen? Skulle de slänga ner något? Sedan kände Knut röken komma från rökluckan. Det var inte brandrök utan cigarettrök. Så, man kunde visst kalla dem för rökluckor även om de inte var så i den traditionella meningen. Fransmän alltså.