Passersystem och konstiga varelser
Tavlan skakade, kritan lossnade och ju närmare flickan gick skylten som sade ”passersystem” så skakade den än mer. Pinnen på vilken tavlan satt gick ned i det som skulle se ut som en sten. Därinne fanns något som höll den. Kanske var det den som ansvarade för passersystemet. Hon böjde sig längre fram, sträckte fram handen för att ta tag i skylten. När hon var ungefär 5 cm därifrån så föll den ihop ner på marken. Det var inte det mest iögonfallande. Det som hon reagerade starkast på var skriket som följde. Ett gällt, ganska svagt ljud kom inifrån stenen. Skylten som informerade om passersystem föll ner bredvid den. Det som fanns inne i stenen tog till flykten. Det gjorde även Inga, åt andra hållet. Vad var det här för plats hon hade hamnat på egentligen? Passersystem mitt ute i ingenstans? Och vad var det där för konstig varelse? Den måste vara ungefär 4-5 gånger så liten. Var det en hob? Det fanns ju inga sådana, visste hon mycket väl. Några sekunder av tystnad följde. Inga hade gömt sig ungefär 5 meter ifrån passersystem-skylten och varelsen hade sannolikt gjort detsamma på andra sidan. Det var nämligen en buske där som skakade som om den fått influensa. Inga var tämligen säker på att den eller det som vaktade passersystemet fanns gömd i busken. Någon gång var någon tvungen att göra något. Denna någon skulle bli Inga och någon gång skulle bli nu. Vad något var hade hon dock inte bestämt sig för ännu. Hon tänkte medan hon satte ut en fot bakom stenen. Hon satte ner några fötter till och plötsligt stod hon vid skylten till passersystemet. Hon böjde sig ner och fattade händerna omkring den smala pinnen i vilkens ända skylten satt. Hon var rädd för vad som skulle hända om hon tog till orda. Hon var däremot precis lika rädd för vad som skulle hända om hon inte sa något alls. Tillslut valde hon att tala och hon gjorde det genom att säga: ”Passersystem? Ett passersystem för vadå, om man får fråga?”. Busken skakade mer än den gjort tidigare. Faktum var att den skakade så mycket att varelsen som gömde sig inne i den sakteliga började blottas på grund av de fallande löven. Tillslut fanns bara några enstaka löv kvar och Inga konstaterade att hela situationen höll på att bli ännu konstigare. Ett passersystem mitt ute i ingenting. Som om detta inte var nog.